I Vad skaver? berättar en aktuell profil om något mindre rosenskimrande i tillvaron – och delar med sig av sina bästa tips för att råda bot på problemet. Denna vecka: komikern och skådespelaren Anders »Ankan« Johansson, just nu aktuell med den andra säsongen av Rostiga roadtrips på SVT.
Vad skaver, Ankan?
– Jag har nyligen köpt ett hus i Riddarhyttan i Skinnskatteberg. Innan jag flyttade dit bar jag på fördomen att allt skulle vara avfolkad glesbygd och nerlagda gruvor. Sen visade det sig att jag hamnat mitt i det livs levande Föreningssverige. Här finns en liten sjö där det står två badhytter som man bokar på en liten blankett som hänger där, bredvid några blommor på en bänk. Allt det har badplatsföreningen hand om. När vi tog med barn och gäster på traktens midsommarfirande, fick vi veta att det var föreningen Geologins vänner som höll i det. Och som kronan på verket hörde jag att en gubbe i bygden hade samlat på gamla grejer från kooperativa föreningar och när han sen dog så skänkte han allt till byalaget, som nu håller på att göra ett museum av sakerna. Det är så jävla vackert. Men det som skaver är att jag blir så glad av allt det där och så gärna vill vara en person som engagerar mig. Jag bara pallar det inte.
Det rimmar illa med din självbild?
– Det rimmar jätteilla med min självbild! Jag blir liksom både irriterad och besviken på mig själv. Det är någonting med vår tid; från min generation och nedåt i åldrarna har vi någon idé om att vi ska förverkliga oss själva och ha fina kök och tjäna pengar. Precis som många andra håller jag väl på med – och det är vidrigt att säga det – att bygga mitt eget varumärke. Inte för att jag valt det, i mitt fall har det bara blivit så. Men föreningsengagemang passar inte in där, för det kostar tid men ger inga pengar. Samtidigt turnerar jag landet runt och stöter på alla olika teaterföreningar ute på småorterna. Inte fan hade det kommit någon teateruppsättning till Skinnskatteberg om inte den lokala föreningen tog emot och serverade kaffe. Men de som serverar kaffet, de är inte 22 direkt.
Så vad tycker du att du och andra som känner igen sig borde göra?
– Det enkla och tråkiga svaret är förstås det självklara. Jag får fan se till att gå med i badföreningen ändå, och du kan säga ja till att sitta på en plats i bostadsrättsföreningen och gå på möten en gång i månaden. Men det här är inget politiskt brandtal för det gamla Sossesverige och hur allt var bättre förr, utan jag tror det viktigaste är att börja se engagemang som en egoistisk handling. Något som faktiskt gör dig själv gott. Jag har till exempel en far som efter att han gick i pension blev ganska deprimerad, men som hittade tillbaka till lyckan genom att engagera sig i sin samfällighets garage. Vi mår alla bra av gemenskap och av att hjälpa andra – och det är inte bara jag som säger det, utan det är satt i sanning rent vetenskapligt.
Ankans tips – hitta mening till förening
Harvard Study of Adult Development
»Vid Harvard har man en studie som har pågått väldigt länge, som visar att relationer –även utanför familje- och kärleksförhållanden – gör oss friskare och gladare och att vi lever längre. Den finns att läsa i lite olika utföranden; jag tycker man kan ta del av den och dess fynd som motor för att komma i gång med sitt engagemang. Det är en väldigt enkel present att ge sig själv.«
Draksådd, Christian Daun (2021)
»Den senaste bok jag läste har inte riktigt med ämnet att göra, men på ett sätt handlar den ändå om just det här. Den är väldigt fint och roligt skriven och fångar vad vi är på väg att förstöra när vi låter landsbygden falla isär. Det är då kommunerna försöker sätta sig på kartan genom att bygga Dragon Gate, ett vikingaland eller något annat fiasko. De är utslagen på samhällskroppen, men Daun beskriver även sjukdomen som orsakar dem väldigt fint.«
Perstorpssvindlaren (2023)
»En dokumentärpodd på Spotify som på ytan är en rafflande historia om ett bedrägeri. Jag låter som en sådan gubbe nu och det är jag egentligen allergisk mot, men podden är också en så fin beskrivning av Gammelsverige. Människorna som blir lurade i berättelsen hör liksom till en annan tid – de bryr sig om varandra, litar på varandra och är en del av en gemenskap. Därför blir den en påminnelse om vad vi varit, och jag tycker att vi åtminstone kan fundera över vad som är värt att spara och föra vidare. Så tänker jag.«
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
